Läge att sätta upp delmål!

Ett nytt långlopp att träna inför, en viss vikt att nå, en kaffetävling att ställa upp i, en tenta att klara. Det är viktigt att ha (någorlunda realistiska) mål uppsatta. utan dem så kör man på i samma lunk som tidigare, utveckling sker inte i den komfortzonen. Men samtidigt får inte målen ligga för långt fram. Det är okej om man har ett stort mål långt fram om man sätter upp delmål att hela tiden jobba mot.

Just nu känner jag inte riktigt att jag har några bra delmål. Nästa stora idrottsutmaning är Vasaloppet i mars, min utbildning står och stampar med kandidatjobb först till våren, kaffetävlingsmässigt känner jag mig själv tillräckligt för att veta att det inte är lämpligt att ställa upp i år i så alltså blir det tidigast nästa år.

Det är frustrerande att ha det så så jag känner att det är dags att stapla upp lite saker att göra fram till dess.

1. Börja träna regelbundet. Schemalägg och flytta inte. – Klart innan fredag
2. Förbered allt i skolan för att vara klar innan sommaren. – Klart innan nyår.
3. Styr upp intern tävlingsutbildning. Utnyttja masterkockrocken och få fler intresserade att se och utforska kaffet. – Klart innan distriktstävlingarna i februari.

…och köp för guds skull hem lite gott kaffe!

Programknapparna, bra eller dåligt?

Igår skrev Dan Stenqvist ett inlägg om Espresso House nya espresso, rostad och blandad av Johan & Nyström. Jag kommenterade att inställningarna på espressomaskinerna kanske inte är korrekta på alla ställen än och då fick jag fråga via twitter vad jag menade med det uttalandet, använder vi bara programknapparna?

Mitt svar var att ja, vi flushar med singelknappen och kör shotsen med dubbelknappen i stort sett alltid. Det finns avstickare (som jag, när tid ges) som kör shots manuellt. Anledningen jag nämnde var volymerna samt enhetligheten. Man måste nog fundera lite mer kring båda de sakerna om man vill förstå vad jag menar.

Vi gör mycket kaffe på EH, på vissa enheter otroligt mycket kaffe. I den miljön finns inte utrymme för för mycket finlir. Det är under de premisserna vi jobbar. Vi har ganska stora lönsamhetskrav och vi tar dem genom att tävla med varandra, vara effektiva och trivas i situationen. Hade vi passat varje shot så hade vi tappat otroligt mycket i snabb service, en del av upplevelsen som av många gäster uppskattas. Vi vill bli bäst på gästens kaffeupplevelse.

Men viktigare ändå är kanske att hålla nere svårighetsgraden. Med så stor personalomsättning som EH har så tror jag att det är ett absolut medvetet val att endast utbilda genom användandet av programknapparna. Att skapa en enhetlighet i det som trots allt i största delen av anställningarna handlar om total grundutbildning. Du låser en parameter, vätskevolymen, för att lättare kunna justera kaffets smakbalans. Du har då en målrinntid att justera malningsgraden mot (förutsatt att du använder samma mängd kaffe). Vätskevolymen i förhållande till kaffemängd styr styrkan så att låsa den till ett värde där smakkännare bedömt kaffet kunna komma till sin rätt upplever jag inte som något per default dåligt. Inte för att i praktiken kunna fungera för alla våra baristor. Har jag fel i det resonemanget eller håller ni med? Det är givetvis en kompromiss men är den acceptabel?

Just Do it

Som Rob Dunne skriver:

”What ever it is you choose to do in life, do it because you love it. This along is what make some people better than others. Enjoyment.

Agreed , Just Do It.”

Appropå Dunne så kommer jag gå på koppning med dem nästa vecka (facebookeventet), ser verkligen fram emot breakdown av smaker och förståelse för kaffet. Masterbaristautbildningen var bara startskottet, nu måste jag ju representera och verkligen lära mig kaffet.

Ibland måste man älska enkelheten med Google

Tycker att det blev bra med min googlecal här till höger. Det tog under en minut att fixa till det. Enkelt är ibland förbenat bra. Lätt att följa om man vill ha den själv. Bara att trycka på knappen längst ner. Gör’t!

Glöm inte vattenkokaren!

Förra veckan var jag i Barcelona. Superfin stad men jag visste redan innan att jag skulle få svårt att hitta bra kaffe. Därför följde min AP, min Skerton och en påse med Finca Illusion, El Salvador, med i packningen. Innan dessa packades upp skulle kaffet i stan testas och jag gick med lågt ställda förväntningar på ett par olika ställen för att se vad de bjöd på. Tunt, bränt, bittert i samtliga fall. Överlag användes singelfilter till 8-9 cl kaffe och kaffet pressades medelst de fasta ”tamprarna” som sitter på kvarnarna. Sjukt trist att inte kunna bli i varje fall lite överraskad. Det var skräp.

I Spanien så dricker man inte så mycket av kranvattnet. Som en följd av detta så förekommer inte vattenkokare i samma utsträckning. Detta betydde att jag hade stora svårigheter (läs: omöjligt) att få till mitt medhavda kaffe. Förbannelse! Skall du till ett land utan färskt vatten, se till att inte glömma vattenkokaren!

När Starbucks är det bästa som bjuds i en stad så vet du att det inte är värt att åka dit för deras kaffe.

Förresten, finns det något kafé i Barcelona som serverar bra kaffe? Kan vara bra att veta för eventuella nya resor dit.

Här är en länk till ett twitterreferat som jag gjorde när jag hamnade mitt i en grej nu inatt. Hashtagen #mobildrama kan komma att utökas imorn. Taxi Kurir har aldrig haft ett bra rykte för mig och det blir knappast bättre nu.

Ha koll på mig!

Jag jobbar ju efter månadsvisa scheman, tänkte att det är ju alltid kul med besök så varför inte göra min jobbkalender offentlig så att folk vet när de kan hälsa på? Jag kom inte på någon anledning varför jag inte skulle göra det så här kommer den! =)

Kalendern

Det går alldeles utmärkt att lägga den till sina egna google-kalendrar, en fin liten knapp finns längst ner till höger på kalendern.

Kramp

Undrar hur många ställen man kan få kramp i? Jag lyckades först få kramp i båda insidorna av knäna samtidigt, när jag stretchade ut dem fick jag i baksidan ena låret, när jag gått bort det värsta och sprungit en bit så drog det till i båda vaderna och efter ytterligare stretch och en bit jogg så fick jag problem med ljumskarna.

Nu kanske det här upplevs som ett negativt inlägg. Icke så! Jag är oerhört nöjd över att jag klarade 36km i 3,50-tempo innan kroppen sa ifrån, inte huvudet. Annars är det huvudet som jag haft lite problem med. Inte orkat tugga på utan lagt av för tidigt. Att jag kom in på 4,08,55 är en kapning av mitt maratonbästa med 27 (!) minuter. Dessutom har jag faktiskt visat för mig själv att jag klarar av två halvmaraton och ett maraton på tre veckor. Som sagt, oerhört nöjd!

Nu tränar jag vidare mot en ny utmaning: Vansbrosimmet. 3km när jag aldrig simmat längre än 1km skall bli sjukt intressant! Sen är jag sedan en vecka tillbaka anmäld till Lidingöloppet vilket innebär att jag kommer ha gjort en halv svensk klassiker i slutet på september. Eftersom en svensk klassiker inte behöver göras per kalenderår så siktar jag på att göra de andra två (Vasaloppet och Vätternrundan) nästa år. Diplomet är viktigt!

Mitt tips om du känner att du vill träna men inte känner motivation: anmäl dig till ett lopp. Det är så oerhört mycket enklare och roligare att känna träningsglädje om man tränar mot ett mål. Varför inte midnattsloppet i augusti till exempel. Gott om tid i sommar att äta och träna rätt. Gör’t!

Passa på att ta en picknick

Imorgon springer ca 20000 människor 42195 meter i Stockholm och jag är en av dem. Om du inte är en av dem, gör som många andra och passa på att ta en picknick och följ loppet. Det är en folkfest och du är bjuden!